:O

Efter en lång lång promenad blir det nu frukost och sedan grönalund.

Och hör och häpna - Jag har blivit intresserad av politik. Inte ofta man suttit en fredagskväll och sett partiledardebatter och blivit arg när vissa personer tycker på ett visst sätt. Denna reaktion är inte vanligt förekommande för mig, jag har som alltid varit lugn och låtit folk tycka som de vill.

En kusin-dag

Denna dag har tillbringats med min underbart fina kusin Matja. Det har varit en bra dag, eller som Matja sa :"åh vilken härlig dag". Vi har gått till lekparken, där hon aldrig blev less att gunga i bebisgungan. Men sen bytte vi till den stora gungan. "Matja e ingen bebis, hon e en stor shäj". Att leka i sandlåda är ju underskattat alltså. Där skulle jag kunna sitta i flera timmar och bygga och platta till sandslott. Efter det har vi sett på teletubbies i flera timmar.

Valet

Idag är det dags för mig att utnyttja demokratin och gå och rösta. Jag tycker ändå att jag har hängt med tillräckligt för att veta vad jag vill rösta på. Jag tycker att alla borde läsa på lite om vad partierna står för, så att man inte bara slänger in en röst på vad som helst. Men bara ni inte röstar på sd. Jag hoppas verkligen att jag inte känner någon som ska rösta på dom. Nej, Fy!

Sällskapssjuk

Jag är en person som gillar att vara själv. Att kunna se sådana meningslösa program på MTV och ägna en hel dag åt att sitta på facebook och invänta nya statusuppdateringar. Men nu är jag less.

Jocke började jobba förra veckan, Lisette och Daniel är på jobbet och Matja är på förskolan. Jag är helt ensam på dagarna och blir överlycklig då någon kommer hem eller om Matja är sjuk så hon måste vara hemma en hel dag.

En vanlig dag i mitt liv:

- vaknar 9.30

- ligger kvar i sängen och ser nyhetsmorgon till 10.00

- Kollar internet till 11.00

- Äter frukost, drar upp rullgardinerna, bäddar, plockar ur diskmaskinen.

- Tar på mig träningskläder.

- Tar en spring/gå-tur.

- Handlar, vid behov.

- Tvättar, vid behov.

- Duschar ca 14.00

- Ser true blood/något annat program.

- Kollar facebook + bloggar tills någon kommer hem ca 16.00.

Nej, nu vill jag jobba.

Söndags-dilemman

Jag är väldigt tacksam över att min moster, hennes kille och min kusin låter oss bo hos dem, trots att de bara bor på 40 kvadrat. Kan vara bra att bo någonstans då vi för tillfället är hemlösa. Det är dessutom väldigt trevligt. Men det har inte alltid sina fördelar då det finns många olika viljor. Man missar ofta sina favoritprogram, som Idol osv. för att Daniel ska se partiledardebatter. Okej, det är ju ganska bra i och för sig, då valet börjar närma sig.

Men idag är det Ensam Mamma Söker kl20.00 på 4:an. Och då ska det vara nån himla valgrej på svt1 som alla andra i lägenheten vill se. De som känner mig inser nu min frustration.

Livet som otränad

Att springa är höjden av duktighet. Jag känner mig aldrig någonsin så duktig som när jag just har sprungit några kilometer och svettats.

Tyvärr har det inte blivit så mycket sådant den senaste tiden. Jag hade tänkt mig att grisberget skulle vara mitt hem denna sommar och att jag skulle vara vältränad som få. Istället sprang jag högst två gånger och till och med Ylva(!) var mer vältränad än mig. Detta faktum har givit min självkänsla en rejäl nedgång. Jag har aldrig varit otränad i hela mitt liv. (Läses med desperat röst).


Nåväl, nu tänkte jag sakta men säkert klättra ur min enorma svacka och komma ur livet som otränad.


Det svårste är att ta på sig träningskläder och springskor. Detta kan man ägna sig åt ett antal timmar. Sedan går man omkring i lägenheten och hittar på saker att göra för att skjuta upp springturen så långt som möjligt. Dessa sysselsättningar liknas vid det man gör när man egentligen borde plugga. Typ diska, städa, sortera gamla lådor osv. När man sedan har sträckt sig så långt att man hellre tar upp gammal mat från slasken än att gå ut och röra på benen lite snabbare än när man går, så inser man att springturen är kommen.

Och plötsligt står man där, på den där långa stigen som går alldeles för mycket upp och ner. Tar sina första steg och hoppas att det ska kännas som att man flyger fram. Men icket. Hela turen är en plåga och man önskar att man aldrig gav sig ut.

Nu

Nu har jag tid. Lite tid iallafall.

Såhär ser läget ut:

Jag och Jocke fick för oss att flytta till Stockholm. Så nu bor vi för tillfället på Stora Essingen hos kusin Matja. Hon är mycket gästvänlig den där damen.

Men nu ska jockepocke och sandrapandra ut och äta.